-

"Under den här resan kunde bilden ha frigjort sig, ha tagits undan från helheten. Den kunde ha funnits, någon kunde ha tagit ett fotografi, som andra har tagits; någon annanstans, under andra omständigheter. Men det togs inget fotografi. Föremålet var alltför obetydligt för att uppmana till det. Vem skulle ha kunnat tänka på det? Det skulle bara ha tagits om man hade kunnat förutse vikten av denna händelse i mitt liv, denna färd över floden.Men nu visste man inte ens om den medan den pågick. Bara Gud visste om den. Därför, och det kunde heller inte ha varit på annan sätt, därför finns inte denna bild. Den blev överhoppad. Den blev bortglömd. Den frigjordes aldrig, den togs aldrig undan från helheten. Det är för att den aldrig blev gjord som den fick en sådan kraft, kraften att föreställa någon absolut, ja att ge upphov till det."

Duras, Marguerite(1985) Älskaren.

-

det här kortet är det jag som tagit. genom linsen ser jag rakt på två kvinnor, som i sin tur ser på varandra. deras blickar möts i kärleksfyllt och lekfullt samförstånd. bakom dem står ännu en kvinna. hon tycks ha följt min blick baklänges och ser nu - genom kameralinsen - rakt in i mig.

-

det här är ett foto på tre unga människor på ett kafé i en svensk stad. två av personerna - en man och en kvinna - har tomma fat och kaffekoppar framför sig; de sitter till höger i bilden och deras blickar och leenden är riktade mot den tredje personen, en kvinna som syns i profil med en leende mun och sin högra öppna hand i luften. i bakgrunden hänger gammeldags karikatyrteckningar på en rökskadad blå medaljongtapet. på bordet ligger en karta och två böcker med titeln 'moskva'. bredvid bordet, står ytterligare en ung man med ett äpple i handen. han har nedsjunkna axlar och hans blick är fäst i golvet.

-

det här är ett foto med en ung kvinna i ett rum i en mellanstor europeisk stad. hon sitter framåtlutad på en vit soffa med händerna i en svart vandringsryggsäck, som ligger på golvet framför. ett ljust dis kommer in från fönstret vid hennes högra sida. i fönstret står en hampaplanta i en lerkruka och på väggen ovanför soffan hänger fyra barnteckningar i vattenfärger. kvinnans lockiga hår faller fram och med ett otydbart uttryck och rynkad panna ser hon rakt in i kameran.