-



"Fingrarna i bildens överkant tillhör för övrigt Kristina Lugn."

-

Samtidigt tar någon på andra sidan bordet kort på mig med sin kameratelefon. Jag ser upp och han trycker av för tidigt. Jag tog inte på dig, säger han, jag vet att du inte tycker om det. Han visar bilden. På bilden är tre halvätna bullar och mina bröst. OK, säger jag och skrattar, och alla andra också.

-


"Forst tenkte jeg meg minnet som et fotografi som når jeg skrev ble gjort om till et maleri. Og at maleriet ersattet minnet. Men jo mer jeg skreiver, desto mer ser jeg at minnet ikke er noe fotografi fra begynnelsen av. Det eksisterer icke noen original." Beate Grimsrud (2010) "En dåre fri".

-


blixtarna blickarna blinkarna

-



"[fadern], på väg fram eller in mot bildens mittpunkt, med ena handen klumpigt utsträckt i något som liknar en välsignande eller försonande åtbörd;
och [sonen]: iförd jarmulke och böneschalen han fått av [gudfadern] och med ett ljus i ena handen.
Bara det att det inte är något ljus (det ser man nu) utan en fågel som lyfter och släpper från hans fingrar och som försvinner upp och ut ur bild så fort att kameran inte hinner med. Och bakom dem alla tre, i det som i en fotoateljé skulle ha varit en kulissbild eller kanske ett stycke konstfullt draperat tyg, framträder en revbenskorg eller som pelargången i ett sammanstörtat palats, i rad på rad, gallret i den bur som hållder dem alla fångna." Steve Sem-Sandberg (2009) "De fattiga i Lódz".

-




hur jag blundar istället för att fotografera känner den skira svalkan den välvda värmen

-




Egentligen är det ju bara så att jag är en dålig fotograf, och det är jag väl av många anledningar – skelögdhet, social fobi, lathet, otålighet. Men jag vill förklara det på andra sätt.

-




-




"Han fotograferar. Med sin bälgkamera av märket Leica tar han svartvita bilder som bättre än ord vittnar om hur långt borta han är och om hans entusiasm inför den nya världens skänhet." J.M.G. Le Clézio (2004) "Afrikanen: Porträtt av en far".

-




"photographs [...] speak eloquently and offer an important secondary prism in the analysis of power. [...] The photographs usefully engage the 'image' in the subject and lead to 'insightful' realizations about how we imagine identities, not only through language but perhaps more primarily, through sight. The project of both written and photographic texts is to uncover the value we place on observation"

Yvonne Vera (1996)

-





framkalla/utveckla

-





"När jag tar kort på din begravning vrider jag linserna vidare genom mitt eget bakhuvud"

Hallström & Johansson (2008) "Fuskpäls".

-



http://en.wikipedia.org/wiki/Leni_Riefenstahl

-



sättet hela mitt minspel, min kroppshållning, min varelse, förändras beroende på vem som står bakom kameran. och viset hela jag ser - vackrare – ut vid tillfällen, som jag vet att jag inte trivdes med mig själv i. hur liksom jaget skärvats ut genom huden och gett mig en närvarande utstrålning.

-



som om tusen ord vore många.

-



"What damage the art of the photography has inflicted upon the art of literature has yet to be reckoned."

Virginia Woolf (1932) The Second Common Reader.

-



-



låt oss vara ärliga. precis i mitten av den här digitala bilden är mitt, leende, förvånade ansikte. det är taget i svagt grodperspektiv, och runtomkring mina fladdrande revor till hår, syns en hög, intensivt blå himmel, och nedanför den, små hus av korrigerad plåt. fotot är taget med en mobiltelefon, och fotografen är en person, vars identitet jag bara känner till det yttre. hon är omkring fjorton år, och bor i den sydafrikanska mångmiljonkåkstaden soweto.

-


-



se här, en bättre bild. lite kantnött bara. det är en bild av tre människor och det som omger dem. en ung kvinna med vindfladder i håret. hon ser på sina fötter som är i vatten. en ung man. han är fångad mitt i ett språng. hans linjer apar efter vattnets bågar. i mitten en man i medelåldern. han står alldeles symetrisk. stilla. ögonen mot horisonten, som är bakom oss. vi som tittar. vi vet inte vad han tänker. runt om är sudd och färger. små korn.

-

-


det är en bild som är alldeles för enkel. i gyllenesnitthörnet står en fetlagd, rödlätt, skelögd turist blinkande mot linsen. i bakgrunden hav som slutar i blånande berg.

-



-



bilden är tagen i medljus. hon blundar med flit och har rosiga kinder.

-



"Under den här resan kunde bilden ha frigjort sig, ha tagits undan från helheten. Den kunde ha funnits, någon kunde ha tagit ett fotografi, som andra har tagits; någon annanstans, under andra omständigheter. Men det togs inget fotografi. Föremålet var alltför obetydligt för att uppmana till det. Vem skulle ha kunnat tänka på det? Det skulle bara ha tagits om man hade kunnat förutse vikten av denna händelse i mitt liv, denna färd över floden.Men nu visste man inte ens om den medan den pågick. Bara Gud visste om den. Därför, och det kunde heller inte ha varit på annan sätt, därför finns inte denna bild. Den blev överhoppad. Den blev bortglömd. Den frigjordes aldrig, den togs aldrig undan från helheten. Det är för att den aldrig blev gjord som den fick en sådan kraft, kraften att föreställa någon absolut, ja att ge upphov till det."

Duras, Marguerite(1985) Älskaren.

-



det här kortet är det jag som tagit. genom linsen ser jag rakt på två kvinnor, som i sin tur ser på varandra. deras blickar möts i kärleksfyllt och lekfullt samförstånd. bakom dem står ännu en kvinna. hon tycks ha följt min blick baklänges och ser nu - genom kameralinsen - rakt in i mig.

-



det här är ett foto på tre unga människor på ett kafé i en svensk stad. två av personerna - en man och en kvinna - har tomma fat och kaffekoppar framför sig; de sitter till höger i bilden och deras blickar och leenden är riktade mot den tredje personen, en kvinna som syns i profil med en leende mun och sin högra öppna hand i luften. i bakgrunden hänger gammeldags karikatyrteckningar på en rökskadad blå medaljongtapet. på bordet ligger en karta och två böcker med titeln 'moskva'. bredvid bordet, står ytterligare en ung man med ett äpple i handen. han har nedsjunkna axlar och hans blick är fäst i golvet.

-




det här är ett foto med en ung kvinna i ett rum i en mellanstor europeisk stad. hon sitter framåtlutad på en vit soffa med händerna i en svart vandringsryggsäck, som ligger på golvet framför. ett ljust dis kommer in från fönstret vid hennes högra sida. i fönstret står en hampaplanta i en lerkruka och på väggen ovanför soffan hänger fyra barnteckningar i vattenfärger. kvinnans lockiga hår faller fram och med ett otydbart uttryck och rynkad panna ser hon rakt in i kameran.

Prenumerera på: Inlägg (Atom)